Hösten är här!

Hej alla glada!
Här har hösten kommit. Det blåser, regnar och är betydligt svalare i luften än för bara nå´n vecka sedan. Som ni kan se har vi även våra vindruvor mognat. Men säg den lycka som varar...Vi har tjuvaktiga skator som äter upp dem. Bilden togs för ca en vecka sedan och nu är det inte många druvor kvar kan jag tala om. Hemska fåglar! Tycker INTE om dem.

Igår var vi uppe på berget för att promenera runt sjön, precis som jag minns att jag gjorde med mina föräldrar och syster när vi var barn. Jag kom inte ihåg hur långt det var men minns att vi ofta gick den där rundan på helgerna.
Jag ville nu visa min man och son hur mysigt det är där uppe så vi snörde på oss promenadskorna och åkte dit. Den första biten var verkligen mysig med en riktig trollskog med mossiga stenar på vår högra sida och den fina sjön på vår vänstra. Vi gick och gick och njöt av naturen...tills...det plötsligt var ett helt vattenfyllt träsk framför oss.
Eftersom vi gått en bra bit mer än hälften var det liksom inte riktigt läge att vända om igen.
Där stod jag och spanade åt alla håll...vatten överallt...då jag plötsligt hör ett plaskande och ser min man med sonen på ryggen ta ett kliv rakt ner i vattnet.
-Det är väl bara att gå på, säger han och börjar gå med vatten upp till vaderna.
Eftersom de försvann längre och längre ifrån mig, och snart var utom synhåll i den snåriga terrängen började jag känna mig smått panikslagen.
Skulle jag verkligen vara tvungen att sätta ner fötterna i det där äckliga vattnet. Vem vet vad som döljer sig där under och tänk om jag fastnar i botten.
Jag insåg till slut att jag inte hade något annat val än att sätta ner fötterna i det okända och börja traska. Och det var nog en syn för gudarna det. En vuxen kvinna som ser hysterisk ut och skriker som en liten tjej vid varje steg...

Det lustiga i det hela var att när jag äntligen tagit mig igenom detta träsk och hittat fram till min man och son så säger mannen:
-Vet du vad jag såg precis ovanför dig därborta? En tjej som promenerade med en barnvagn!
Det visade sig att det gick en skogsväg strax ovanför vårt vattenfyllda träsk. Hm!

Ibland blir inte allt exakt som man tänkt sig men man får saker att minnas i varje fall.
Ha en skön kväll!
Kram Petra/